Long time, no see!

Det har hänt jättemycket sen jag skrev sist! Bloggen måste ha haft nån form av sommarlov i förväg eller nåt... Jag är sååå trött hela tiden att när barnen väl sover, middagen är undanstökad och sista leksaken ligger i lådan sjunker jag ner som en urkramad disktrasa i soffan...
Jag har börjat på ett inlägg och berättat 1000 saker men det är ju 2 veckor sen så jag raderade det, kändes inte så aktuellt...
Jag ska nog sluta tro att jag kan dela av mig av hela mitt liv och varenda händelse, det går ju inte!
Idag har Kalle och jag målat naglarna. Jag i en fin Hawaiirosa nyans på fingrar och tår. Kalle med en neonrosa och en klarröd stortå och resten svarta. För en vecka sen: "mamma, morfar säger att det bara är tjejer som har nagellack"... Bättre nu än när han är 15 tycker vi! Kalle älskar dessutom klänningar... Bättre nu än när han är 15 tycker vi! Senare samma vecka: "tarpar, kan du ta ner mitt halsband?" Äh, det är bara tjejer som har halsband! Bättre nu än när han är 15 tycker vi!...
Just nu är i alla fall "tarpar" (farfar) här. Tarpar är otroligt trött, Kalle och Viggo kör slut på honom totalt. "nu mått ja gå och vil" säger tarpar stup i kvarten! Följer ungefär Viggos sovmönster, sover dock i egen säng och inte i vår, dricker ingen välling heller, men annars ganska lika. Tarpar är rädd att askmolnet ska tvinga honom kvar, då börjar han nog vandra hem till Norrland!

Viggo plöjer längder med gåvagnen här hemma i vardagsrummet som en tävlingssimmare, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Skriker som en stucken gris i kläm när han kör in i hinder och inte kan styra upp själv. Vill gärna äta själv också vilket ger pedantiska pappan ståpäls, kallsvettningar och kalla kårar. Ganska kladdigt resultat...

Hälften av yoghurten hamnade i munnen och
hälften utanför ända tills tallriken landande med
ett SPLASH på golvet och stänkte yoghurt ända
till Bunkeflo...


Efter funderingar fram och tillbaka har ett litet drivhus flyttat in på vår altan! Vi är jättenöjda, blev precis som jag hade tänkt mig. Fyllt med tomatplantor, spetspaprika, chili och diverse kryddväxter. Inte en blomma så långt ögat kan nå, precis enligt planen. Blommor får bo i korgar och krukor hos oss, rabatter är inget för oss. En pallkrage fylld med jordgubbar och smultron ska också få plats i trädgården. Skulle vilja odla lite sallad, morötter och annat också men vi har ju inte så stort så vi får väl se...
Många besök på vårt favvoställe Vellingeblomman har det med andra ord blivit. Fikakungen älskar Vellingeblomman och de får nu till och med gratisreklam av mig! Men faktiskt så är det väldigt mysigt att strosa där och titta på blommor, fiskar och så klart fika... regniga som soliga dagar!

En våffla större än fikakungen själv!

Fika med "tarpar", mormor & morfar



Viggo äter på okänt föremål...
Stoppar allt, allt, allt i munnen!
Helst grus och gärna stenar, stora som små!

    

Underbart att kunna leka ute, äta ute!
Passar vår Kalle som aldrig vill komma in.
Kan det bli bättre än grillade lambracks?



Solen går ner över Vintrie!

 

Jag är så nöjd med mitt lilla odlingsprojekt...



...och mina fina gummikorgar med blommor i!
Andreas briljerar med vetskapen om att det växer "dubbelsporrar"
i den ljusrosa korgen...

Extra nöjd är jag med den fina trälådan som
jag fick fin användning för!

Allt som allt märker ni att jag verkar nöjd med mina projekt va? Men tur är väl det, hade inte varit kul att lägga tid och pengar på något och inte bli nöjd efteråt, eller hur!
Vi har äntligen lyckats få ordning på våra garderober och förrådet på ovanvåningen. Blod, svett och tårar en hel söndag! Nej ok, jag överdrev men lite svett var det i alla fall! Så fort vi får gå på vår gräsmatta (som ÄNTLIGEN) är på plats ska vi ta tag i förrådet ute också.
Imorse korades "Världens sämsta mamma" och jag vann första pris... Viggo rasade ner från vår höga säng med huvudet före... Det gick bra men det kändes INTE bra! Nåväl, han verkar inte ha fått några men men dunset och skriket har ju etsat sig fast vill jag lova.
Jag och Andreas har bokat några barnfria dagar i Prag, närmare bestämt över min födelsedag. Först hade jag ångest men nu lääääängtar jag bara dit. Viggo sover, jag vågar knappt uttala det, bättre och då känns det lättare att lämna honom. Ska bli så enormt skönt att äta utan att ta upp 115 små mackbitar från golvet, få yoghurt kaskader i pannan och torka upp kiss på mattor, golv etc etc listan kan göras lång! Tänk att få sova utan 27 napptapp och små fötter mellan revbenen dessutom. Champagne till frukost, lunch och middag får det bli! Mina barn är underbara men det ska bli skönt att få umgås med deras pappa för han kan också vara ganska underbar! Det hinner jag bara knappt notera mellan mat, disk, bajsblöjor, leksaker och slagsmål med hårda tillhyggen...
Nu ska jag ta hand om kvällens sista tvätt och försöka få lite sömn innan morgondagens utmaningar.
God natt, hoppas jag...