...det är jag! Jo, det är sant, pappan har lämnat oss!
Inte för gott, som tur är, utan för en vecka. Åkte före till farmor & farfar i tisdags och nu kryssar vi av i almanackan tills på tisdag när vi åker.
Jag kan inte påpeka det nog med gånger, jag beundrar verkligen ensamstående föräldrar! Livet är så ensamt och tråkigt på egen hand med två miniterrorister. Det går hur bra som helst, jag ska inte klaga men man är ju slut på kvällen när de väl sover, sista leksaken är på plats i hyllan och sista smulan är uppdammsugen. Som tur är så ses vi igen om 3 dagar! Åhhh, vad vi längtar!
Vet ni vad? Jag ska flyga till Umeå och hämta ut en hyrbil och köra 21 mil själv med Kalle och Viggo! Undrar om jag har tagit mig vatten över huvudet?... Det återstår att se. Viggo har aldrig flugit förr men Kalle har så jag hoppas att det går bra.
Hoppas pappan i familjen är piggare nu än när han åkte. Det var ju därför jag skickade iväg honom på egen hand. Fast han blir bara arg och säger att jag ska sluta säga att han är stressad! Nu får jag nog skäll för att jag dessutom berättar det för er... Nåväl, vad är en bal på slottet?
När vi väl kommer fram ser jag fram emot att få lagad mat utan att behöva handla och laga den själv och att få umgås med min fina familj utan hemmets alla måsten. Jag ser också fram emot lååånga sovmornar och egentid framför datorn eller en bra tdning, eller kanske till och med med en bok?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar