Idag hämtades våra barn 17.10 av sin pappa. Det började svida i mammahjärtat redan vid 16 tiden...
Mina barn har det verkligen bäst på sin förskola men jag vill ha hem dem ändå innan det bara är kvällsmat och läggning kvar på kvällen.
Jag jobbar 75% för att kunna va med mina barn. De är bara små EN gång i livet och jag vill inte missa det!
Vi har turen att dessutom ha världens snällaste mormor & morfar som hämtar, lämnar, hjälper o fixar så att allt ska bli så bra som möjligt för våra barn.
De hämtar om jag jobbar längre än 16.
Idag gick det inte att lösa så när jag jobbade till kl 17 och Andreas till strax innan fick det bli en lång dag på förskolan för dem.
Våra barn var glada o nöjda o hade full uppmärksamhet av 2 pedagoger så de led inte alls. MEN, tänk de barnen som lämnas 7 och hämtas 17 dagligen...
Jag vet att vissa föräldrar inte har nåt val men när man skaffar barn tycker jag att man gör ett visst val. Vill man verkligen lämna bort sina barn hela långa dagar när de är som allra minst? Är karriären så viktig? I så fall kanske man inte borde skaffat barn?
Jag vet att det upprör många men jag står för att jag tycker så.
Jag ser ledsna barn med föräldrar o syskon hemma, jag ser föräldrar som kämpar med näbbar o klor för att få lämna sina barn liiiite längre, jag ser de allra minsta barnen som lämnas 7-17 varje dag. Jag ser detta i mitt jobb som pedagog dagligen.
Vi ska inte uppfostra era barn, vi är ett komplement till hemmet, vi ska hjälpa till att fostra. Inget annat.
Väl talat pedagoger i Blekinge!!
Hoppas fler säger ifrån.
Läs:
http://www.bltsydostran.se/opinion/insandare_blt/varfor-vill-ni-inte-ta-vara-pa-tiden-med-era-barn(3145363).gm
Jag håller med. Till viss del.
SvaraRaderaFörskolan är ingen avlastning utan ett hjälpmedel.
Jag har Nellie på förskola 15h/vecka trots att jag är hemma och fikar, tränar, städar, handlar..
Många gånger har jag velat ha henne hemmma eller hämta henne tidigare, och då har jag gjort det.
Men jag "vågar inte" ha henne hemma på heltid. Det skulle innebära att vi blir av med hela hennes plats (vi har ju redan blivit av med halva och kan riskera att inte få tillbaka henne på heltid då vi börjar arbeta igen) eller betala mer än hela barnbidraget för ingenting.
Det vågar jag inte i dessa överfulla förskoletider. För när vi arbetar behöver vi platsen för att kunna arbeta och kunna bo kvar där vi bor.
Och vi har tur som har en skiftarbetande föräldrer vilket innebär halvdagar 2 av 3 veckor och hela dagar (7-16.30) 1 av 3.
Det är svårt det där..
Det finns folk som har det väldigt tjärvt när det gäller ekonomi..Alla har inte välbetalda jobb, och för att få allt att gå runt kanske båda föräldrar måste jobba heltider, ibland kanske dem även tar på sig kvällsjobb för att dom ska ha råd att betala hyra/hus,räkningar, mat osv...Då kanske man inte har något annat val än att låta barnen vara på dagis.. Alla människor vill väl bli föräldrar nån gång.. Och varför skaffa barn när man har dålig ekonomi eller är i full gång med sin karriär? En del kanske väntar, och hoppas på att de ska bli bättre, men när man väntat så länge så den biologiska klockan snart slutar ticka, vad gör man då?... Det finns par som kämpar för att kunna få egna barn, och när de väl händer, kanske man vill behålla barnet, även fast ekonomi och karriär inte kanske passar just då...Ska man utses som dålig förälder bara för att man sliter med att få allt att gå ihop, eller ska man måsta bära stämpeln "oansvariga föräldrar" för att man vill ha barn, presic som alla aldra?
SvaraRadera